Bästa bjärton gitarren
Ett lager spritlack lades på och kontrasten ökade och färgerna poppade fram bättre i de påklistrade papperslapparna. Hör av dig så ser jag till att ditt instrument får nytt liv. Men det blev en Sammy för mig och den har tjänat mig väl genom åren.
Alla de här Sammy/Jimmygitarrerna som jag har ramlat över, har låtit fantastiskt bra.
Kunskap
Har byggt upp min kunskap under 10 års tid. Jag tar mig därför rätten, att uttala mig om vad jag anser om Bjärtons gitarrer, nu drygt 30 år efter det att fabriken stängts.
Min uppfattning:
De finare, stålsträngade gitarrerna, de som byggdes just för att vara stålsträngade, är verkligen utmärkta gitarrer.
De är volymstarka. De håller ofta längre än förnicklade varianter. Tyvärr var det gitarrer som, till följd av bl a importrestriktioner, blev så dyra, att de var helt ouppnåeliga för de flesta. De nappade och det blev en fin gitarr som, har ett stort och fylligt ljud. Sannolikt bidrog denna bekantskap till att Folke, inte utan en viss stolthet, berättade hur han hade påverkat Bjärtons modellutbud.
När Gibson J-45 blev känd genom att John och George i Beatles spelade på dem (egentligen den mikrofonförstärkta variant som hette J-160) tillsammans med många amerikanska folkmusiker, som Bob Dylan, Chris Cristoferson m fl, insåg Folke Svensson att det var den typen av gitarrer som behövdes, om man skulle kunna sälja.
Det finns gitarrister som till och med byter strängar inför varje spelning.
Lilla Mölleberga Gitarrverkstad
"I den här videon får du följa med in i Lilla Mölleberga Gitarrverkstad där passion för gitarrer möter gediget hantverk. Hagström-butiken arrangerade kurser i ackompnjemang med barré-ackord, som var helt nytt i visackordsspelande gitarrsverige.
Mina gitarrer hängde mest på väggen under 25 år. Det är ett klarar ljud i den nu, mycket nöjd."
- Per Blom"
"Så kul att få min gitarr fixad så snabbt, till låg kostnad och trevligt bemötande. En trevlig upplevelse för en gitarrintresserad tonåring.
Självklart var några Bjärton också de första gitarrer som jag ägde.
Spelar man riktigt mycket byter man antagligen oftare och spelar man mindre kan man förmodligen låta strängarna sitta på längre. Som jag längtade efter att få köpa en J-45:a. Tanken var att slipa på själva halsen högst upp istället för ovanpå brädan för att behålla ytan om den skulle kroka till sig. På den frågan finns inget definitivt svar.
Det är fult, i stort sett omöjligt att dölja och sänker värdet på hela gitarren. Gitarrerna var av en ganska slätstruken svensk modell, gjorda för visackompanjemang (öppna ackord), och de var överlag inte särskilt spännande.